En underbar blogg

http://weredsvadligheter.blogspot.se/

Slutat röka

Sedan i söndags har jag inte rökt en endaste liten fimp och det har gått hyggligt bra men just idag känns det bara så trist.
Ändå: Det är färdigrökt, för när jag kom på hur mycket ett rökstopp skulle innebära för mig rent ekonomiskt den dag jag går i pension (Om fem år) - ja då fanns det inte det nikotin i världen som kunde väga upp det.
Så här sitter jag nu och lider av något slags abstinens och har ingen riktig lust med någonting.

I morgon ska jag i alla fall dra iväg till stugan efter att jag köpt på mig en del jord, så att jag kan fylla igen hålorna och fårorna efter vildsvinen och så får jag väl hitta något att platta till det med sedan - någon vält har jag ju inte så jag får väl improvisera...kul jobb...

Vet någon som bara måste älska det här!

https://www.youtube.com/user/PeterBullOlsson

Och vad har Josefsson emot fascister?

När han gör uttalanden om att vissa feminister är att likna vid nazister så bör han ju medvetandegöras om att de som numer hyllar hans journalistik är bl.a Fria Tider och Avpixlat:

http://www.friatider.se/janne-josefsson-vi-journalister-ar-nutidens-overstepraster

http://avpixlat.info/2013/01/16/janne-josefsson-sticker-ut-hakan-om-barnfattigdomen/

Lite mer musik:




http://www.expressen.se/gt/det-finns-feminister-som-ar-fascister/

Hyenejournalistik

Jag tappade som jag tidigare skrivit om allt förtroende för Janne Josefsson efter hans reportage om "den äldre mannen" som våldförde sig på en liten flicka inom Jehovas vittnen och där Jehovas påstods mörka hela ärendet i samband med att det kom fram att den äldre mannen var den lilla flickans några år äldre bror OCH att Janne Josefsson vetat om det hela tiden MEN att det blev "bättre" journalistik om detta faktum inte nämndes...

Igår såg jag reportaget om migrationsverkets upphandling av asylboende där dels en tjänsteman på migrationsverket fick uttala sig och dels ett kommunalråd i Lessebo. Ord står mot ord konstaterar Janne Josefsson flott samtidigt som han fortsätter att vinkla programmet så att det klart framgår att man ska utgå ifrån att det är migrationsverkets representant som ljuger...

Josefsson spelar på säkra kort - alltid, på stämningar och underströmmar som redan fins där - Jehovas vittnen ses som lite kufiska av de flesta och nu efter skandalerna kring försäljning av uppehållstillstånd etc så är migrationsverket lika stigmatiserat i folks ögon och då...rider den store "avslöjaren" ut för att bidra med sin egen lika narcissistiska knorr.

På två år har minsann inte migrationsverket hört av sig till Lessebo för att höra om möjligheterna att hyra bostäder där berättar kommunalrådet och då kan åtminstone inte jag låta bli att undra över hur svaret från Lessebo var för låt oss säga tre år sedan? Hade man inga tomma lägenheter då? Ville man hyra ut? Vilket intryck gjorde man?

Och varför i helvete ska tjänstemän på migrationsverket ta personlig kontakt med varje enskild kommun när det finns en speciell sida hos migrationsverket där man kan anmäla intresse, få del av de krav som ställs på brandsäkerhet m.m? (Sidan uppdaterades senast i februari så det är absolut ingen sida som dykt upp först nu).

Josefsson ömmar så för de "överkörda byborna" men något mindre verkar det för de asylsökande själva - de saka väl helst sova i någon park någonstans till dess diverse byråd tagit ställning till om de kan tänka sig att dagligen se en eller flera "ovanliga" människor på bygden - jag minns fortfarande hur det var att komma till Lilla Edet i slutet av åttiotalet - från det avlägsna Göteborg (Fem mil bort), så jag gör mig inga större illusioner om hur ännu mindrer samhällen, ännu längre bort ställer sig till folk som inte bara talar en annan dialekt utan ser annorlunda ut, har annorlunda vanor etc.

Josefsson är ett fenomen, den typ av fenomen som jag ogillar starkt, för...han går hem i stugorna, han trycker på de rätta hatarknapparna och väcker lätt folks vrede - de som är för invandring kan fås att hata migrationsverket, de som är emot likaså - han kan helt enkelt inte förlora och han vet om det!

Josefsson tar aldrig några risker, han navigerar på lugna trygga vatten och ändå lyckas han få alla att tro att det är något slags granskande journalistik han håller på med, att han är modig och rättfram och ställer de ansvariga mot väggen - de ansvriga som p.g.a. bl.a sekretesser och tystnadsplikt alltid är förhindrade att säga som det är. Hur kan någon gå på det?

Länk till migrationsverkets sida där fastighetsägare kan anmäla sitt bostadsbestånd: http://www.migrationsverket.se/info/6459.html

Ett annat blogginlägg om Josefsson som jag tycker var riktigt bra: Janne Josefsson sparkar neråt och slickar uppåt


Igår och apropå svin, så hade jag haft påhälsning av vildsvin vid min stuga. Herreminje så där såg ut. Där kan vi snacka om grävande (Vilka associationer man kan göra). Jag stod där och suckade en stund, men så slog jag på radion och blev så uppiggad av följande låt, eftersom jag på något sätt kunde se för mig hur de där svinen (De riktiga) hade nynnat på den medan de rev upp min gräsmatta):

En så underlig bok!

Jag har läst ut den nu...eller rättare...det fanns inget slut. Jag hade lätt kunnat skriva en uppföljare på den, men frågan är hur jag skulle ha mått efter det?

I min bok dog Alice som sagt. Det var det enda rätta för henne att göra. Hon var så skadad och ärrad att alternativet till den rent fysiska döden var så mycket värre, men i Theorins bok överlevde hon. Andra dog men inte hon.

Och jag hade lika gärna kunnat drömma den. För det är så det känns...som om jag äntligen vaknat upp ur en ond dröm och befinner mig i det där tillståndet strax efter uppvaknandet, då man inte är riktigt säker på att det "bara" var en dröm.

Suggestiv som sagt...och ett psykologiskt mästerverk. Mellan dröm och vaka, på spången mellan verklighet och fiction, mellan friskt och sjukt och det kommer att ta mig några dagar att skaka den av mig...och att sluta skaka!

Det är inte ofta nu som något griper tag i mig, men häromdagen hjälpte jag en liten unge ner från en klätterställning. Han hade klättrat upp där med sina äldre syskon och de försökte få honom att ta sig ner, men han vågade inte och jag gick fram till honom, log och räckte upp armarna till honom så att han skulle kunna hoppa i min famn. Hans bror, den äldste försökte stoppa mig genom att sätta upp en hand i luften. Vi talade inte samma språk. De var nyanlända från Syrien fick jag veta...sedan efteråt då den lille stod trygg på marken, men rädslan i brorsans ögon - den grep tag i mig. Han trodde att jag skulle göra den lille illa, att jag kanske skulle göra den lille illa.

Han, den äldre kunde lite engelska och jag berättade något för honom som gjorde honom lugn, som fick honom att lita på mig, men när han stod däruppe med lyftad hand - då påminde han om en fågelmamma och jag önskade att han hade varit mycket, mycket yngre och utan alla de minnen som gjort honom så rädd för människor.

Sankta Psyko

En gång skrev jag faktiskt en bok. En ungdomsroman. Den refuserades men sågades inte direkt - jag fick en uppmaning att skicka den till ett annat förlag, men modet svek mig och den blev liggande.

Och så för en vecka sedan köpte jag en ljudbok, Sankta Psyko av Johan Theorin och jag har aldrig tidigare varit så glad att jag köpte den just som cd-bok, för hade det varit en vanlig pappersupplaga så hade jag inte klarat av att låta bli att bläddra till slutet. Den har vänt upp och ner på mig kan jag säga. Det är en suggestiv psykologisk thriller och den har berört mig på ett underligt vis. Först var den bara spännande och sedan allteftersom berättarrösten har gått vidare i historien har jag blivit alltmer illamående. Den är helt enkelt fruktansvärd och först nu när jag börjat närma mig slutet slår det mig att det faktiskt är en fortsättning på min egen bok - t.o.m. namnet på huvudpersonen är detsamma - Alice...

Min Alice dog - den här Alice lever...ännu i alla fall...tror jag. I övrigt är personbeskrivningen densamma - ingen är som den verkar - ont och gott blandas...precis som i verkliga livet.

Och faktiskt - den här musiken passar också till: