...efter att ha konstaterat via bloggers "statistikkällor" att somliga visst aldrig ger sig och jag är så där måttligt road av att det länkas till den här bloggen från bl.a några porrsiter så tänker jag väl som så att...så viktigt är inte det jag har att säga att den här bloggen spelar någon som helst roll längre.
I kväll stänger jag ner och jag förannonserar enbart för att slippa svara på en massa frågor på mejlen om varför...
Ha det!
Twingly statistik
lördagen den 18:e augusti 2012
Satans tjat om förhören förresten
Låt oss säga att man nu gjorde eftergiften och förhörde Assange i Storbrittanien istället och han´till slut befanns vara skyldig till det han anklagas för? Var ska han då avtjäna straffet? I Sverige får man ju förmoda men hit vågar ju sig inte Assange så vad blir nästa utspel i så fall?
Assangesåpan fortsätter...
Och missförstå mig rätt - jag har läst fupen och jag tycker att de där två kvinnorna som anmält honom verkar minst sagt fåniga de också. Man kan inte tvinga någon att ta ett HIV-test hur orolig man än är och är m,an så jävla orolig att bli smittad så kanske man inte ska ge sig i lag med någon som haft chansen att doppa veken över hela världen - en kondom kan ju faktiskt gå sönder eller glida av utan att någon manipulerar den också...men Assange tar ändå priset i löjlighet!
Och jag tror inte att det handlar om rädsla att bli utlämnad till USA utan helt enkelt om att den store Assange anser sig stå över lagen och att ingen har rätt enligt honom att ställa vanliga krav på honom...som t.ex. att svara för sig i en rättegång. Han är för fin för det, för stor för det och för viktig för det...så tror jag han tänker.
Fjanterierna om att han eventuellt skulle få dödsstraff - var kommer de ifrån? Om inte Bradley Manning i sin egenskap av militär läcka riskerar det - varför skulle Assange löpa den risken? Det är ju bara han själv som ser sig som så very important!
Hur som helst - nu ska han visst göra ett framträdande utanför ambassaden på söndag som den attentionwhore han är och man kan ju spekulera i om han vill bli gripen, så att han slipper åka till Ecuador för vad ska han göra där? Sälla sig till alla de journalister som blivit fängslade av den regimen för att de utnyttjat sin freedom of speech? Eller fortsätta krusa för Correa och blunda för det som sker på plats och angripa andra länders brister - trovärdigt? Not!
Tumult kommer det väl att bli antagligen. Assange har ju "sitt folk" där som han uttryckte det häromdagen i The Guardian (Bara en riktigt stor man har ett eget folk!) och å andra sidan har vi poliserna så...jo det kan nog bli ett spektakel...finns väl inte en journalist med självaktning som inte kommer att befinna sig där antar jag...
Näe...skicka fanskapet till Ecuadort och låt honom ruttna bort där - det är mitt enkla förslag. Skulle han någon gång gå emot Correa så skiter han i det blå skåpet och protetserar han inte emot Correa så gör han sig löjlig världen över, så...ge honom en enkelbiljett och förpassa honom till glömskan och lägg engagemanget på Bradley Manning istället - den ende hjälten i den här skitiga historien!
Och jag tror inte att det handlar om rädsla att bli utlämnad till USA utan helt enkelt om att den store Assange anser sig stå över lagen och att ingen har rätt enligt honom att ställa vanliga krav på honom...som t.ex. att svara för sig i en rättegång. Han är för fin för det, för stor för det och för viktig för det...så tror jag han tänker.
Fjanterierna om att han eventuellt skulle få dödsstraff - var kommer de ifrån? Om inte Bradley Manning i sin egenskap av militär läcka riskerar det - varför skulle Assange löpa den risken? Det är ju bara han själv som ser sig som så very important!
Hur som helst - nu ska han visst göra ett framträdande utanför ambassaden på söndag som den attentionwhore han är och man kan ju spekulera i om han vill bli gripen, så att han slipper åka till Ecuador för vad ska han göra där? Sälla sig till alla de journalister som blivit fängslade av den regimen för att de utnyttjat sin freedom of speech? Eller fortsätta krusa för Correa och blunda för det som sker på plats och angripa andra länders brister - trovärdigt? Not!
Tumult kommer det väl att bli antagligen. Assange har ju "sitt folk" där som han uttryckte det häromdagen i The Guardian (Bara en riktigt stor man har ett eget folk!) och å andra sidan har vi poliserna så...jo det kan nog bli ett spektakel...finns väl inte en journalist med självaktning som inte kommer att befinna sig där antar jag...
Näe...skicka fanskapet till Ecuadort och låt honom ruttna bort där - det är mitt enkla förslag. Skulle han någon gång gå emot Correa så skiter han i det blå skåpet och protetserar han inte emot Correa så gör han sig löjlig världen över, så...ge honom en enkelbiljett och förpassa honom till glömskan och lägg engagemanget på Bradley Manning istället - den ende hjälten i den här skitiga historien!
torsdagen den 16:e augusti 2012
Julian Assange
Samtidigt med att Ecuador annonserat sitt beslut om asyl till i eftermiddag, så har Storbrittanien talat om att de har möjlighet att enligt följande lag: http://www.legislation.gov.uk/ukpga/1987/46 storma Ecuadors ambassad. Intressant vändning...
http://www.guardian.co.uk/media/2012/aug/16/julian-assange-ecuador-embassy-asylum
http://www.guardian.co.uk/media/2012/aug/16/julian-assange-ecuador-embassy-asylum
onsdagen den 15:e augusti 2012
måndagen den 13:e augusti 2012
Alla dessa Cesar Millan-wannabees!
Det är inte ofta jag får lust att slåss men igår fick jag bokstavligen talat stoppa näven i fickan då jag såg hur en kvinna "fostrade" sin lilla pitbullvalp inför publik på torget - ett hårt tag om halsremmen med ena handen och med andra tryckte hon ner det lilla huvudet mot asfalten så att hundstackaren gnydde. Och så såg hon stolt ut på köpet!
Jag har haft en pitbull. Han fick ett helt vanligt namn, Timmy och det var ganska lustigt att se vilken skillnad det blev på honom och hans syskon som döptes till Bull, Diesel och jag vet inte allt och det där med namnval på stora hundar - det säger en del om vad ägaren tänkt sig med sin hund!
Min Timmy var inte särskilt väluppfostrad. Han drog när vi var ute och gick, han hämtade långa störar (Typ avverkade trän) i skogen som han kom löpande med, så att jag fick hoppa undan för att inte få dem i knävecken. Vid ett tillfälle (Som sedan blev tusen) rymde han över grannens tomt och upp i berget, varifrån jag fick locka honom med en kanelbulle, med resultatet att varje gång han blev sugen på bulle så stack han dit (Grannen avskydde pitbulls), han lirkade upp kylskåpet så att köksgolvet blev till ett hav av krossade ägg och mjölk och ja...han bar sig åt.
Men..den där hunden...var ett kraftpaket på 30-40 kilo ren kärlek! En gång. säger en gång, råkade han rispa mig på handen då vi lekte och han blev så ledsen av det att han kröp in under trappen och låg där i flera timmar. Och ärligt talat tror jag att det är den bästa vän jag haft!
Att då se den där misshandeln av djur som bl.a programmen av Cesar Millan lär ut till dumma hundägare - det gör mig illamående och det hjälper inte ett dugg att man i varje program talar om att redskapen som används, samt metoderna inte är något man själv ska ägna sig åt - den informationen försvinner då man ser den självsäkre Milan och alla "lyckade" resultat (De icke lyckade får man självklart aldrig se).
Så, som sagt - igår fick jag lust att slåss!!!
http://nocesarmillan.weebly.com/kerstin-malm.html
http://stoppacesar.nu/
http://www.expressen.se/kvp/han-anvander-tortyrmetoder/
Jag har haft en pitbull. Han fick ett helt vanligt namn, Timmy och det var ganska lustigt att se vilken skillnad det blev på honom och hans syskon som döptes till Bull, Diesel och jag vet inte allt och det där med namnval på stora hundar - det säger en del om vad ägaren tänkt sig med sin hund!
Min Timmy var inte särskilt väluppfostrad. Han drog när vi var ute och gick, han hämtade långa störar (Typ avverkade trän) i skogen som han kom löpande med, så att jag fick hoppa undan för att inte få dem i knävecken. Vid ett tillfälle (Som sedan blev tusen) rymde han över grannens tomt och upp i berget, varifrån jag fick locka honom med en kanelbulle, med resultatet att varje gång han blev sugen på bulle så stack han dit (Grannen avskydde pitbulls), han lirkade upp kylskåpet så att köksgolvet blev till ett hav av krossade ägg och mjölk och ja...han bar sig åt.
Men..den där hunden...var ett kraftpaket på 30-40 kilo ren kärlek! En gång. säger en gång, råkade han rispa mig på handen då vi lekte och han blev så ledsen av det att han kröp in under trappen och låg där i flera timmar. Och ärligt talat tror jag att det är den bästa vän jag haft!
Att då se den där misshandeln av djur som bl.a programmen av Cesar Millan lär ut till dumma hundägare - det gör mig illamående och det hjälper inte ett dugg att man i varje program talar om att redskapen som används, samt metoderna inte är något man själv ska ägna sig åt - den informationen försvinner då man ser den självsäkre Milan och alla "lyckade" resultat (De icke lyckade får man självklart aldrig se).
Så, som sagt - igår fick jag lust att slåss!!!
http://nocesarmillan.weebly.com/kerstin-malm.html
http://stoppacesar.nu/
http://www.expressen.se/kvp/han-anvander-tortyrmetoder/
lördagen den 11:e augusti 2012
Så fel det kan bli!
Från boken "Misstagens mönster och mening" av Joseph.T Hallman:
Favoriten (av misstag) alla kategorier klippte jag ut från sidan 34 i min lokaltidning Chicago Sun-times. Artikeln rörde en incident som inträffat några år tidigare i byn St Brides i södra Wales. Enligt Associated Press hade ett medborgargarde gått till storms mot en framstående barnläkares mottagning på orten och slagit den sönder och samman.
Varför i all världen ge sig på en barnläkarmottagning?
Därför att medborgargardet, allt enligt polisens uppgifter blandat ihop orden "pediatriker" och "pedofil".
Den drabbade läkaren, Yvette Cloete, tvingades fly från sitt hem. På väggarna hade någon med fåärgburk klottrat "paedeo" - en förkortning av den brittiska stavningen av paedophile, det vill säga "pedofil". En tid efter dådet medverkade Cloete i en intervju i lokaltidningen.
"Det förefaller", sade dr Cloete,"som om jag är ett offer för bristande kunskap".
Favoriten (av misstag) alla kategorier klippte jag ut från sidan 34 i min lokaltidning Chicago Sun-times. Artikeln rörde en incident som inträffat några år tidigare i byn St Brides i södra Wales. Enligt Associated Press hade ett medborgargarde gått till storms mot en framstående barnläkares mottagning på orten och slagit den sönder och samman.
Varför i all världen ge sig på en barnläkarmottagning?
Därför att medborgargardet, allt enligt polisens uppgifter blandat ihop orden "pediatriker" och "pedofil".
Den drabbade läkaren, Yvette Cloete, tvingades fly från sitt hem. På väggarna hade någon med fåärgburk klottrat "paedeo" - en förkortning av den brittiska stavningen av paedophile, det vill säga "pedofil". En tid efter dådet medverkade Cloete i en intervju i lokaltidningen.
"Det förefaller", sade dr Cloete,"som om jag är ett offer för bristande kunskap".
fredagen den 10:e augusti 2012
Så...rent logiskt...
Om någon, vem det än vara må har förväntningar och krav på en, som man vet att man aldrig kommer att kunna uppfylla...då måste det mest empatiska ju vara, att undvika den personen så långt det bara är möjligt och för all framtid...förutsatt att förväntningarna och kraven inte förändras, för annars kommer den att hoppas på något som är helt dödfött och man själv...kommer om och om igen få känna att man inte håller måttet, oavsett hur mycket man än tycker att man anstränger sig.
Själv är jag bara så glad nu att den här knuten löstes upp innan det är dags att börja jobba igen. Det har kostat på så mycket att försöka förstå och fatta och jag har bara inte all den där energin kvar.
Och apropå energi...häromdagen köpte jag ett påar sådana där Joya-skor och jag tror faktiskt att det var en lika bra investering som min tempurmadrass. Svindyra visserligen och de första dagarna trodde jag nästan att jag skulle ramla, men sedan - det känns som att man skulle kunna gå till Nordpolen! Jag kan verkligen rekommendera dem!
Kanske kunde ha varit något för Nancy Sinatra?
Själv är jag bara så glad nu att den här knuten löstes upp innan det är dags att börja jobba igen. Det har kostat på så mycket att försöka förstå och fatta och jag har bara inte all den där energin kvar.
Och apropå energi...häromdagen köpte jag ett påar sådana där Joya-skor och jag tror faktiskt att det var en lika bra investering som min tempurmadrass. Svindyra visserligen och de första dagarna trodde jag nästan att jag skulle ramla, men sedan - det känns som att man skulle kunna gå till Nordpolen! Jag kan verkligen rekommendera dem!
Kanske kunde ha varit något för Nancy Sinatra?
Puh!
Till slut föll femöringen ner och livet blev plötsligt hanterbart igen för första gången på - tja...ett par decennier. Mitt liv talar jag om då.
torsdagen den 9:e augusti 2012
måndagen den 6:e augusti 2012
Bildrömmar
Tog en liten siesta och drömde om bilar. Bilar jag en gång haft och när jag vaknade insåg jag, att det inte var första gången jag haft de här drömmarna och det borde ju inte vara något egendomligt med dem, men jag vaknade kallsvettig. Det är nämligen bara en massa krångel med de där bilarna hela tiden. Antingen fungerar de inte, eller så är de stulna, eller så minns jag inte var jag parkerat dem och mitt i alltihop så stjäl jag själv bilar som en korp när mina egna inte är tillgängliga och jag är i drömmen inte ett dugg rädd för att bli påkommen. Det handlar på något sätt hela tiden om att överleva och alla metoder är godkända. Det finns andra underliga inslag också och det handlar om att inte komma i tid till viktiga möten, allmän glömska och konflikter med folk som jag inte vet vad de grundar sig i.
Det är en förvirrad underlig, ostrukturerad och mörk värld och det enda jag vet är att det står för något som jag faktiskt känner och upplever även i vaket tillstånd. En oförmåga att orientera sig, att anpassa sig...ja...
Jag avskyr sådana där drömmar och det är tack och lov sällan jag har dem, men jag vet också att de alltid kommer då jag är på tröskeln till någon ny insikt eller vad man nu ska kalla det. Varje upplevelse av befrielse från något gammalt gastkramande spöke föregås av sådana där drömmar.
-----------------------------------------------------------------------------------------------
Tänkte på skuld och skam idag och kom på att jag faktiskt aldrig accepterat den kritik som jag utsatts för från visst håll. Den har inte ens gjort mig ledsen för jag har aldrig upplevt den som rättvis eller balanserad. Hade jag någon gång inbillat mig att jag hade varit utan vank och brist, så hade det kanske gått in. Hade jag levt med en idealiserad bild av mig själv att jag ens i något enda avseende skulle vara otadlig så visst - då hade jag kanske lidit av det, men så har det aldrig varit....
Jag gjorde faktiskt så gott jag kunde - alltid!
Det är en förvirrad underlig, ostrukturerad och mörk värld och det enda jag vet är att det står för något som jag faktiskt känner och upplever även i vaket tillstånd. En oförmåga att orientera sig, att anpassa sig...ja...
Jag avskyr sådana där drömmar och det är tack och lov sällan jag har dem, men jag vet också att de alltid kommer då jag är på tröskeln till någon ny insikt eller vad man nu ska kalla det. Varje upplevelse av befrielse från något gammalt gastkramande spöke föregås av sådana där drömmar.
-----------------------------------------------------------------------------------------------
Tänkte på skuld och skam idag och kom på att jag faktiskt aldrig accepterat den kritik som jag utsatts för från visst håll. Den har inte ens gjort mig ledsen för jag har aldrig upplevt den som rättvis eller balanserad. Hade jag någon gång inbillat mig att jag hade varit utan vank och brist, så hade det kanske gått in. Hade jag levt med en idealiserad bild av mig själv att jag ens i något enda avseende skulle vara otadlig så visst - då hade jag kanske lidit av det, men så har det aldrig varit....
Jag gjorde faktiskt så gott jag kunde - alltid!
fredagen den 3:e augusti 2012
Mörkret faller
Fick det här fotot på mejlen och visst är det vackert:
Kan inte låta bli att tänka på den här låten: http://www.youtube.com/watch?v=O4_ghOG9JQM
Kan inte låta bli att tänka på den här låten: http://www.youtube.com/watch?v=O4_ghOG9JQM
torsdagen den 2:e augusti 2012
Misstagens mönster och mening
En bok som jag är på väg att börja läsa och som jag bläddrat lite i är "Misstagens mönster och mening" av Joseph T. Hallman.
Undertext till titeln är: Hur ser vi utan att notera, glömmer bort saker på en sekund och är övertygade om att just vi ligger över genomsnittet.
En bild som finns med i boken är denna och precis som det står i boken: Det spelar ingen roll om man vet att borden är likadana - hjärnan kommer ändå att fortsätta uppfatta dem som olika:
http://www.michaelbach.de/ot/sze_shepardTables/index.html
Och alltså...är vår hjärna inte så mycket att hålla i då åskan går om man säger så - vi bedrar oss ständigt.
Undertext till titeln är: Hur ser vi utan att notera, glömmer bort saker på en sekund och är övertygade om att just vi ligger över genomsnittet.
En bild som finns med i boken är denna och precis som det står i boken: Det spelar ingen roll om man vet att borden är likadana - hjärnan kommer ändå att fortsätta uppfatta dem som olika:
http://www.michaelbach.de/ot/sze_shepardTables/index.html
Och alltså...är vår hjärna inte så mycket att hålla i då åskan går om man säger så - vi bedrar oss ständigt.
"Felicia försvann" och "Twix"
Jag har läst ca halva boken nu och jag tror inte jag vill läsa mer. Det känns alltför mycket som att titta in genom ett nyckelhål och jag vet inte vad jag ska säga om den. Feldt beskriver sin mamma (Anna Wahlgren) på ett helt obarmhärtigt sätt och det är mycket möjligt att AW förtjänat det..men ändå...
Jag kan för övrigt känna igen mig i en del hysteriska utspel och självklart har det inte varit några trevliga upplevelser för barnen, men ja...AW tycks ha varit på gränsen till nervsammanbrott ganska många gånger och jag tror inte hennes liv har varit alltför livat. Det ursäktar iofs ingenting, men ja...jag kan känna igen mig, även om jag varken supit, haft en oändlig massa karlar eller något i den vägen. Det är det neurotiska och dramatiska jag kan känna igen och jag är oändligt glad att jag inte är en kändis som AW, som dessutom skaffat sig sitt kändisskap genom att framställa sig som den perfekta och allvetande mamman.
Obehaglig bok i alla fall.
Obehaglig är också filmen "Twix" av Francis Ford Coppola, men mest för att den är så superdålig, att en mindre namnkunnig regissör aldrig skulle haft någon som helst framgång med den. En skräckis för tonåringar möjligen och de där två tre minuterna på slutet, där man försöker knyta ihop historien känns så krystade, att man inte kan komma ifrån känslan av att man från början inte haft en susning om vad det är för film man velat göra. Absolut bottenbetyg alltså!
Jag kan för övrigt känna igen mig i en del hysteriska utspel och självklart har det inte varit några trevliga upplevelser för barnen, men ja...AW tycks ha varit på gränsen till nervsammanbrott ganska många gånger och jag tror inte hennes liv har varit alltför livat. Det ursäktar iofs ingenting, men ja...jag kan känna igen mig, även om jag varken supit, haft en oändlig massa karlar eller något i den vägen. Det är det neurotiska och dramatiska jag kan känna igen och jag är oändligt glad att jag inte är en kändis som AW, som dessutom skaffat sig sitt kändisskap genom att framställa sig som den perfekta och allvetande mamman.
Obehaglig bok i alla fall.
Obehaglig är också filmen "Twix" av Francis Ford Coppola, men mest för att den är så superdålig, att en mindre namnkunnig regissör aldrig skulle haft någon som helst framgång med den. En skräckis för tonåringar möjligen och de där två tre minuterna på slutet, där man försöker knyta ihop historien känns så krystade, att man inte kan komma ifrån känslan av att man från början inte haft en susning om vad det är för film man velat göra. Absolut bottenbetyg alltså!
Trollhätte kanal
Intressant namn på en båt. Känns som att det vilar något slags osäkerhet över ägaren:
onsdagen den 1:e augusti 2012
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)